Bryta tystnaden har kommit i kontakt med barn, gode män, boendepersonal och andra i barnens kontaktnät som blivit uppskrivna i ålder i ett annat land inom EU. Med anledning av detta vill vi dela med oss med lite information kring detta och vad som kan göras för dessa barn och ungdomar.
Bryta Tystnaden har kommit i kontakt med fler barn som blivit uppskrivna i ålder i andra EU-länder där landets Migrationsverk har använt sig av tand- eller skelettröntgen för att åldersbestämma barnet. Att använda sig av enbart tand- och skelettröntgen ger inte på långt håll en rättvis ålder och metoden används därför inte frånkopplad en helhetsbedömning i Sverige. Ungdomar utvecklas olika och någon som befinner sig i åldern 15-17 år kan ge ett resultat på 25 år. På samma sätt finns det vuxna som blivit nedskrivna från 23-24 år till 16-17 år. Det finns alltså inte någon rättssäkerhet i metoden.
Men även om barnets asylärende fortsätter att handläggas i Sverige i enlighet med en minderårig uppstår problemet när barnet blivit uppskriven i ett annat land. Detta för att svenska Migrationsverket alltid går på det första landets bedömning om det inte är uppenbart att personen är under 18 år samt att alla länder som ratificerat Dublinförordningen förväntas göra rättssäkra bedömningar. Ofta görs då en så kallad tjänsteanteckning av handläggaren att barnet troligtvis är över 18 år. En sådan tjänsteanteckning går inte att överklaga då det inte är ett fattat beslut. Åldern är alltså inte ändrad i det svenska systemet men man litar på det första asyllandets bedömning om åldern och barnet kan därför överföras trots att det finns bevis i form av ett avvisningsbeslut eller överhängande risk att det avvisas till det land från vart de flytt. Även om Sverige inte kan avvisa minderåriga till ett land där man inte kan hitta föräldrar, någon annan anhörig eller institution som kan sörja för barnet, så gör vi det ändå genom tredje land. Alltså blir det förödande när svenska Migrationsverket inte problematiserar eller ifrågasätter rättssäkerheten i bedömningen av ungdomens ålder.
När man kommer i kontakt med ett barn i den här situationen finns det vägar att gå. Inför en överklagan kan man exempelvis ta kontakt med någon av de barnläkare som kritiskt utför ålderbedömning utifrån Socialstyrelsens riktlinjer. Enligt socialstyrelsen är det endast barnläkare med specialkompetens som kan utföra en åldersbedömning och en sådan gör till största del bedömningen utifrån samtal med barnet, men tittar även på de röntgenbilder som tagits i det första asyllandet. På så sätt kan ett seriöst och tungt vägande intyg skrivas av legitimerad barnläkare som kan användas i överklagan, om barnläkaren anser att barnet bör betraktas som barn. Detta ska naturligtvis endast utföras om barnet själv vill det eftersom det lätt kan kännas som ett övertramp i den egna integriteten. Det är barnets god man som kan ansöka om att få utföra en åldersbedömning.
Om barnet inte vill göra en åldersbedömning får den som skriver överklagan ta med information om åldersbedömningens godtycklighet där källor kan hämtas från bland annat Socialstyrelsens allmänna råd gällande medicinsk åldersutredning.
Det är även viktigt att komma ihåg att en ungdom som varit på flykt i ett eller flera år inte beter sig som en ungdom i samma ålder som inte har samma erfarenheter i bagaget. Någon som har tvingats ta hand om sig själv, ta avgörande beslut och rest genom många länder har inte upplevt det som kallas en ”normal uppväxt” i Sverige. Alltså är det inte konstigt att dessa barn och ungdomar resonerar och för sig på ett mognare sätt än det många är vana vid att se tonåringar i Sverige göra. För att kunna bemöta barn och ungdomar i den här situationen måste vi se bortom allt det vi ser som normalt beteende men framför allt att lita och tro på deras berättelser.
