tisdag 2 november 2010

Kampen mot Dublin – och segern!



Hösten 2007 startade jag och mina kolleger på det dåvarande transitboendet för ensamkommande barn i Malmö ett upprop mot att Dublinkonventionen tillämpas på barn. Vi såg barnens skräck när beskedet om Dublin kom. Vi såg deras mardrömmar om nätterna och självdestruktiva sätt att hantera ångesten. För oss var det ett omöjligt uppdrag att vara socialarbetare, att med hjälp av samtal och stimulerande aktiviteter förändra barnens situation. Det var som att vår yrkesetik drog åt motsatt håll mot vår egen och andra myndigheters politik. Vi försökte driva frågan fackligt men möttes av kalla handen. Det här var en politisk fråga, fick vi veta från vårt fackförbund. De ville inte medverka i kampanjen. Flera av oss började begå tjänstefel för att kunna skapa lite större handlingsutrymme. Flera av oss sade upp sig.

Hösten 2009 drogs en omfattande kampanj igång för att kräva barnets bästa i asylprocessen. Bland kampanjens huvudkrav var ett generellt undantag för barn från överföringar till EU-länder enligt Dublinförordningen. Barn är redan undantagna från överföring till Grekland, men kampanjen som fortfarande pågår aktivt drar uppmärksamhet till situationen i andra EU-länder, där det ser ungefär lika illa ut. Kampanjen har fått nationell uppmärksamhet och synliggjort frågan i media.

Dublinförordningen är per definition problematisk. Fram till den dag då alla EU-länder har samma förutsättningar och rutiner för flyktingmottagande, kan det inte vara rimligt med överföringar enligt en så generell princip.

Idag kom det glädjande beskedet att Migrationsverket stoppar alla överföringar till Grekland genom att använda Dublinförordningens undantagsklausul. Beskedet borde ha kommit långt tidigare, eftersom situationen i Grekland har varit känd länge. Beslutet borde omfatta fler länder än bara Grekland. Migrationsministern borde ha tagit till sig av den kritik som har framförts från bl a UNHCR, Röda Korset, FARR och EU-komissionären Cecilia Malmström. Han har valt att gömma sig bakom ursäkten att en minister inte bör blanda sig i en myndighets arbete. Tobias Billström är som Migrationsminister ansvarig för att flyktingars mänskliga rättigheter garanteras. Om den svenska myndigheten Migrationsverket fattar beslut som strider mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna eller FN:s tortyrkonvention kan Billström som minister och representant för regeringen inte avsäga sig ansvar.

Dagens beslut verkar ha kommit från Dan Eliasson (generaldirektör för Migrationsverket), efter att Europadomstolen har uppmanat Sverige att stoppa överföringarna. Det som blir tydligt är att flera år av kamp från flyktingar, socialarbetare och asylrättsaktivister har gett resultat i form av ett beslut som de berörda flyktingarna gynnas av. Det är bara ett litet steg på vägen till en human flyktingpolitik, men det är ett steg åt rätt håll. Nu gäller det att fortsätta driva frågan om att undantagsklausulen i Dublinförordningen i högre utsträckning bör användas. Nya mål, såsom att stoppa avvisningarna till Irak och Afghanistan, eller att förändra ID-kraven vid anhöriginvandring så att somaliska familjer inte systematiskt berövas den rättigheten, måste drivas i en minst lika intensiv kampanj som sommarens ”Barnets bästa främst”. Nu har det bevisats att kamp kan leda till förändring, även i nyliberala tider. Det är nu det behövs som mest. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar